År 325 e.Kr. samlades biskopar från hela den dåtida kyrkan i staden Nicea. Där antogs inte bara en gemensam trosbekännelse, utan också ett gemensamt datum för påskens firande. Påsken blev en samlande kraft för kyrkan – ett tecken på att Kristi uppståndelse inte bara övervinner döden, utan också kallar till enhet.
1700 år senare står vi i den traditionen. Påsken 2025 firas i ljuset av två viktiga minnen: dels 1700 år sedan kyrkomötet i Nicea, dels 100 år sedan det stora ekumeniska mötet i Uppsala 1925 – då kyrkor från hela världen samlades i bön och samtal om gemensamt uppdrag. Där föddes en modern rörelse för synlig kristen enhet, präglad av Jesu egen bön: ”att de alla ska bli ett” (Joh 17:21).
Livet besegrar döden
I dag är denna bön lika angelägen. Vi lever i en värld präglad av splittring, oro och maktlöshet, men påsken förkunnar ett annat evangelium: att livet besegrar döden, att hoppet bär genom mörkret och att den korsfäste Kristus nu lever – och samlar sitt folk. Vi må tillhöra olika samfund, kulturer eller språk, men vi är döpta till samma kropp. I påskens ljus ser vi varandra som systrar och bröder.
Påskens kärna
När vi samlas till påskens gudstjänster bär vi samma bekännelse: Kristus är uppstånden! Den tomma graven förändrar allt. Vår enhet är inte ett mål i sig – den är ett vittnesbörd om vem Gud är. Enheten synliggör kärlekens verklighet, försoningens möjlighet och det liv som Kristus öppnat för världen.
Må påskens ljus leda oss vidare, i ödmjukhet, bön och tjänst – för kyrkans enhet och världens förvandling.
Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden.
Dioscoros Benjamin Atas
ärkebiskop, Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige
vice ordförande Sveriges kristna råd
