Uttalande från Sveriges kristna råds styrelse angående anmälningsplikt.
Sveriges kristna råds kyrkor följer med oro den pågående utredningen ”Stärkt återvändandeverksamhet”, som bland annat ska utreda och lämna förslag om att offentliganställda ska ha anmälningsplikt när de kommer i kontakt med människor som vistas utan giltigt uppehållstillstånd i Sverige.
För oss som kyrkor är varje människas okränkbara värde och värdighet en vägledande grundprincip. Detta har särskilt betydelse för hur människor i utsatthet kan behandlas. En anmälningsplikt kommer innebära att människor som redan lever i utanförskap förflyttas ännu längre bort från samhällets skyddsnät.
Vi ser det som orimligt att människor som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd riskerar att anmälas till polisen eller Migrationsverket när de nyttjar sin lagstadgade rätt till skola och viss sjukvård. En sannolik konsekvens är att dessa människor inte skulle söka sig till kommuner, vårdgivare och myndigheter. Även om somliga verksamheter undantas från anmälningsplikten skulle det innebära ett generellt slag mot den sociala tilliten. Det är knappast troligt att människor i utsatthet kommer särskilja vilka instanser som är undantagna anmälningsplikt, eller våga lita på att anmälan inte sker i alla fall.
Vi är medvetna om de problem som är förbundna med att det vuxit fram delar av samhället som existerar utanför välfärdsstaten. Men resultatet av en anmälningsplikt är att människor i än högre grad blir hänvisade till just det skuggsamhälle som utredningen fått i uppdrag att motverka. Vi menar att problematiken bara kan adresseras konstruktivt genom att vi stärker papperslösa människors befintliga rättigheter, samtidigt som vi vidhåller begränsade krav på offentliganställdas anmälningsplikt.
En anmälningsplikt av den art som är under utredning skulle inte bara vara skadligt för dem som blir anmälda. Social tillit är ett av våra viktigaste grundvärden och dess betydelse för att bygga ett gott och starkt samhälle är svårt att överskatta. En anmälningsplikt innebär en förflyttning av våra gemensamma samhällsvärderingar. Att utredningsdirektivet mött starka reaktioner bland dem som skulle bli ålagda att rapportera papperslösa, signalerar hur det uppfattas och att det skulle förskjuta gränsen för vad vi kollektivt uppfattar som rimligt och anständigt. Det skulle försvaga samhällets sammanhållning, urholka den sociala tilliten och förstärka misstänksamheten mellan människor.
Vi menar också att en anmälningsplikt av papperslösa människor skulle påverka kyrkornas egna verksamheter på ett destruktivt sätt. Även om kyrkorna inte direkt skulle komma att omfattas av förslaget så skulle det försvåra det diakonala (sociala) arbetet och försämra våra möjligheter att arbeta tillsammans med andra samhällsaktörer. Om exempelvis en barnledare upptäcker att ett barn har skadliga hemförhållanden ska en orosanmälan göras. Men om barnet som en konsekvens skulle riskera utvisning ställs barnledaren inför ett svårlöst dilemma. Den som står som förlorare är barnet.
En lagstiftning för alltid med sig ett normativt tryck på såväl våra beteenden som våra värderingar. Den allmänna tilliten till att våra samhällsinstitutioner i grunden vill oss väl skadas om offentliganställda tvingas anmäla människor som de har till uppgift att hjälpa och stödja. Vi uppmanar därför riksdag och regering att inte införa den anmälningsplikt som är under utredning.
*Vi har förtydligat att det handlar om lagstadgade och redan befintliga rättigheter.
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
